Varje år när det blir kallt i Zillertal i Österrike och den första snön täcker de spetsiga alptopparna, gör Gerald och hans son Hans-Jörg i ordning sin stuga inför vintern på Stackerlalm. Sedan vallar de sin boskap ner till dalen från fäbodvallen 1 850 meter över havet, som lämnas åt alpgetterna. Men så snart snön töar bort återvänder de till bergssluttningarna. ”Det är så det går till”, säger Gerald Hotter. ”Det är så vi gör varje år.”

Familjen har ägt betesmarken och stugan i århundraden. Det är en tradition här att när fodret kommer på sommaren är familjen Hotter uppe i fäboden med sin boskap. ”Mjölken som produceras här är den rikaste på hela året”, berättar Gerald. ”Den har flest näringsämnen och mest fett eftersom korna bara äter bra gräs.” Den 120 hektar stora betesmarken har verkligen gott om gräs till Hotters tretton mjölkkor och nio kalvar.

Livet brukade vara tungt uppe i fäboden. Det fanns inga stigar eller vägar, och ryggen fick göra hela jobbet, som Hans-Jörg kommer ihåg att hans farfar brukade säga. Dyngan bars iväg i korgar, betesmarkerna slogs med lie och höet bands ihop i balar som man bar till ladugården på huvudet. Idag mockar man ut med en maskin, och höet körs istället för att bäras. Det har gjort livet mycket lättare.

Vägen upp till fäbodvallen byggdes för tolv år sedan och har förändrat lantbruket lika mycket som maskinerna har gjort. Tidigare måste allting forslas upp med en primitiv linbana och boskapen vallades till fots på en besvärlig stig. Nu är tillgängligheten mycket bättre. ”Om ett djur skadas och bryter ett ben”, säger Hans-Jörg, ”är det inga problem att ta ner det till dalen. Man behöver inte slakta det på plats i brist på bättre alternativ.”

De enda som tar sig upp från dalen till fots idag är vandrare. Det tar dem ungefär två och en halv timme. På Stackerlalm vilar de och avnjuter en tallrik med hemgjord bacon, ost, bröd och smör serverat av alpvärden Gerald. Familjen Hotter föder upp fyra grisar varje år för bacon och annat fläskkött, och Geralds fru tillverkar till och med Zirbenschnaps, en lokal specialitet. Gerald berättar att allt fler människor återupptäcker autentiska naturprodukter och besöker fäboden bara av den anledningen.

Familjen tycker om att leva i samklang med naturen. Hans-Jörg tycker att städer är intressanta, men säger att han själv inte kan föreställa sig att leva i en. Han säger att när han dricker sitt morgonkaffe, så behöver han bergen och utsikten man får här uppe. Novembermorgnar, när naturen ”går i ide”, kör han ofta upp så högt det går och tittar ut över landskapet genom kikaren. Det är Hans-Jörgs sätt att koppla av.

Snart är det dags att återvända till dalen. Gerald säger att man är glad över att lämna höjderna när hösten kommer. Men till våren kommer familjen Hotter tillbaka till sin betesmark. När snön sakta försvinner i maj kommer de att valla tillbaka boskapen. Först till Aste, deras alpina betesmark på 1 400 meters höjd, och sedan vidare upp till 1 850 meter över havet, tillbaka hem till Stackerlalm.